Be not afraid of greatness.

Nu lägger jag upp precis ett sådant inlägg som jag vanligtvis själv förkastar. Men jag känner mig illa tvungen, ytlig som jag ändå, smått ofrivilligt, är.
Jag var på stan med mamma och handlade idag (mellandagsrean in my heart). Inhandlade ett par cheap monday jeans i just den modellen som var det första par av detta märke som jag ville ha då när det var nytt och orginellt. Så lite smått euforisk är jag över det. Lite som om en barndomsdröm gått i uppfyllelse. Stör mig dock lite på att jag som trodde jag skulle ha typ storlek 27 i midjan gick ut ur affären med byxor i storlek 25. Cheap Mondays jeansstorlekar är så jävla random.
Jag fick även köpt en kort, svart extratröja från gina tricot som jag suktat efter sedan Pernilla köpte en. Sån härmapa jag är, jag vet.

Och sist och till åtminstånde minsta pris köpte jag även den klänning som bildas av en ihopsittande topp och kjol som gina tricot säljer i vad som verkar vara miljontals olika varianter. När jag stod i valet och kvalet om vilken ajg skulle välja, pekade mamma ut modellen på bilden och så var det helt plötsligt en självklarthet. Så den blev min för sjuttiofyra och femtio. I veckan lär det inhandlas fler av dessa klänningar, fast för pengar från mitt eget visa kort och inte mammas (hitta särskrivningen).

På bilden ser ni även de två tröjor jag fick i julklapp från http://www.zazzle.com/. Den ena föreställer Emilie Autumn och på den andra är det ett Shakespeare citat.

Jobb från 08.00 till 16.50 idag. Jag känner LondonpeppeN.

Men nu ska göra något orginellt och oväntat och kolla på Arkiv X resten av kvällen.

XOXO