Maybe We All Have A Vision...

Så.

Nu är det drygt två timmar och en kvart till tolvslaget och år 2008 is over and out.
Det har varit ett fint och trevligt år på många sätt, men ett tråkigt på nästan lika många.
Man har stiftat nya bekantskaper i människor man en gång trodde man aldrig skulle ha något gemensamt med, man har stidit i en mängd konflikter med olika människor men även med sig själv, gjort saker man kanske inte är så stolt över och sånt som man kommer vara glad över att man gjorde i resten av sitt liv och med andra ord har man nog levt att ganska normalt tånårsliv.

Nu är det alltså dags att börja fylla i datum med 09 istället för 08. Och jag ser fram emot det, inte bara för att 9 är mitt lyckotal utan för att bakom den siffran ligger just nu tusen möjligheter.

2009 är det år som jag and my fellow 91:or fyller 18. Jag både längtar och fasar för den dag som lilla jag ska ta steget in i ansvarets värld. När jag tänker efter så inser jag att jag inte vet någonting om den värld som faktiskt snart väntar mig. Men vad gör man. Jag har fortfarande nio månader på mig och kommer alltid kunna fråga mamma (<3)

Inom den närmaste framtiden väntar mig mycket resor. Om ca två veckor bär det av till Stockholm och Uppsala med Sanna (<3). Och ca två veckor efter det far jag med samma underbara tjej till Göteborg över dagen. Och SEDAN, ytterligare två veckor efter det åker jag och min kära syster ensamma till London. Det blir en upplevelse. Men det var ju också det som var årets julklapp...

Förövrigt tror jag att 09 kommer fyllas med, och jag tror Amanda håller med, Arkix X. Scully och Mulder är just nu två av de människor som ligger närmast hjärtat.

Det var allt för nu.
Med all välmening och kärlek.
xoxo
Malin Z.

p.s. Delar av detta inlägget har på något sätt försvunnit och eftersom jag inte minns vad jag skrev så får ni leva utan det. d.s.

about:blank

Suddenly
I blink my eyes.
Feels like I woke up from a dream.
I don’t know
Why my mind is
Wandering off on me.
Reality
Is to far away.
I try to reach every now and then.
But every time
It always ends up
Wandering off on me.

I Went To Area 51 And All I Got Was This Stupid Implant.

Har suttit och garvat högt för mig själv åt zazzle.com:s Arkiv X tröjor. Jag måste få mamma att beställa en (eller gärna flera) till mig. En "What Would Mulder And Scully Do?"-t-shirt hade ju inte suttit helt fel... Y

It's so much fun!

Åh, just det. Gårdagens "Dagens citat":

Sara: [...] Men dom måste ju inte ha en massa kors och sånt överallt...
Mamma: Men Sara, det är en katolsk kyrka!

Det är när man finner sådant här (och en döende kvinna i en båt) hysteriskt roligt som man vet att "En annan del av Mediegymnasiet" hade blivit en succé.

Be not afraid of greatness.

Nu lägger jag upp precis ett sådant inlägg som jag vanligtvis själv förkastar. Men jag känner mig illa tvungen, ytlig som jag ändå, smått ofrivilligt, är.
Jag var på stan med mamma och handlade idag (mellandagsrean in my heart). Inhandlade ett par cheap monday jeans i just den modellen som var det första par av detta märke som jag ville ha då när det var nytt och orginellt. Så lite smått euforisk är jag över det. Lite som om en barndomsdröm gått i uppfyllelse. Stör mig dock lite på att jag som trodde jag skulle ha typ storlek 27 i midjan gick ut ur affären med byxor i storlek 25. Cheap Mondays jeansstorlekar är så jävla random.
Jag fick även köpt en kort, svart extratröja från gina tricot som jag suktat efter sedan Pernilla köpte en. Sån härmapa jag är, jag vet.

Och sist och till åtminstånde minsta pris köpte jag även den klänning som bildas av en ihopsittande topp och kjol som gina tricot säljer i vad som verkar vara miljontals olika varianter. När jag stod i valet och kvalet om vilken ajg skulle välja, pekade mamma ut modellen på bilden och så var det helt plötsligt en självklarthet. Så den blev min för sjuttiofyra och femtio. I veckan lär det inhandlas fler av dessa klänningar, fast för pengar från mitt eget visa kort och inte mammas (hitta särskrivningen).

På bilden ser ni även de två tröjor jag fick i julklapp från http://www.zazzle.com/. Den ena föreställer Emilie Autumn och på den andra är det ett Shakespeare citat.

Jobb från 08.00 till 16.50 idag. Jag känner LondonpeppeN.

Men nu ska göra något orginellt och oväntat och kolla på Arkiv X resten av kvällen.

XOXO

A Glorious Extistance.

Jag är sedan ca en timme och tjugo minuter hemma från min och familjens lilla tripp till de värmlänska skogarna. Detta firas med ett utdrag från Amandas och min första msn-konversation på över en vecka. En skulle kanske säga att det var en händleserik vecka, en annan inte. Det beror på hur man vill se det.

Jag kan nu stryka "åka sknowboard" från listan på saker jag ska göra innan jag dör. Kul att pröva men jag lär nog aldrig göra om det. Åkte dessutom skidor en dag. Enligt min morder så tar jag mig ner för röda backar utan problem. Det måste ha varit ena riktigt mesiga röda backar. Men det var en bra påminnelse till varför jag absolut inte ska följa med på skidresan till Italien.

nu ska jag börja göra mig i ordning för kvällen för imorgon väntas jobb. natti natti.

Going about.

Nu far jag till fjELLEN om någon timme. Inget internet på ev vecka.
så GOD JUL.

Vi ses när jag kommer hem Mimmi!?

XOXO

När verkligenheten jag flyr från kommer ikapp.

Det finns inte så mycket att säga.

Ni är fina, underbara människor. När ni är er själva.
Varför kunde ni inte vara dem ikväll?

Är det så jobbigt att umgås som vanligt?




Men jag älskar er ändå. Det hade ju sina fina stunder.

Sick, Sicker, the Sickest.

Här kommer mitt 99:de inlägg. Jag är lat och klistrar bara in det jag skrev på bdb för en stund sedan. Here it goes:


Jullov nu fast ajg vill ha sommar, värme och inga jackor.
Julfest på klubben imorgon.
Var hos Mimmi i Bara only idag.

MEN SJUKASTE IDAG:

Mimmi, Sara och jag kände peppeN på musikhjälpen och eftersom vi var fattiga så bestämde vi oss för att göra ett julkort till Kitty, Eshan och Henrik. Det blev ett random kort som Mimmi hade hemma med några fina rim på. I ena hörnet fick Sara idéen att vi skulle sätta mitt ena hemagjorda örhänge i form av ett kassettband i pärlplatta för att ge Kitty. Detta gjorde vi. Och när Kitty sedan läst kortet tog hon på sig mitt örhänge! Jag smällde av. Nu är jag och Kitty Jutbring örhängestvillingar, fast det vet hon inte om för vi lyckades aldrig visa för henne att vi hade det andra örhänget. Men ändå. Jag dör.

Här tar hon på sig det.







Btw, så tror jag att jag gillar hennes musik.

the truth is out there. I WANT TO BELIEVE.

I guess I just forgot what it felt like to feel unreal and to believe.
I remeber now, so don't you dare to bring me back.
I'm lost in the wonderland of imagination and I can not, will not leave.
I'll just be waiting for the next reality-attack.

Why don't you come with me, dancing on the fields of forgiveness.
And rest in the beds made without decieve.
I trust no one and so I remain in akward silence to give less.
I'm not mad just because I want to believe.

Slay the Scene, Kill the Beautyqueen.

So here's the deal.

Här bredvid ser ni senaste designen. Den ska bäras på julfesten. Bilden är dock, som ni ser, pixlig och dålig och ger den inte rättvisa.

Har varit med mimmi alla dagar denna veckan hittills. Okej, det är bara onsdag men ändå. Igår stod vi och glodde på Musikhjälpen 08 i ca en och en halv timme. Lite lol, men vafan, det var kul. Kitty är mysig. Och Eshan är mysig. Och Henrik är ganska mysig han med. Ryktet säger dessutom att vi var med på TV någon/några av de, som vi kände det som, miljoner gångerna som kameramannen filmade rakt på oss.
Jag och syrran tog oss en snabb titt på dem på vägen till bussen hem idag också. Kitty hade en sko i örat idag. Igår hade hon en fisk och dagen innan det en My Little Pony. Hon är söt hon.

Efter problem med avinstalleringar och "program som redan körs" så har jag nu äntligen lyckats att få photoshop CS4 att fungera (tror jag iaf). Hoppas nu bara på att det ska funka varje gång jag startar det i framtiden också.
För er som undrar vad som är skillnaden mellan CS2, CS3 och CS4 kan jag säga; så gott som inget. Har du någon av CS2 eller CS3 så don't bother with CS4, det är inte bättre. Ända anledningen att jag "uppgraderade" mig var för att det var något fel på mitt CS3 så jag tyckte att jag lika gärna kunde skaffa mig CS4. lol.

Och nu till något helt annat. Graderade till grönt bälte med blått streck i Taekwondo i lördags. 3vligt. Min äldre lillasyster tog blått bälte och min yngre lillasyster tog blått bälte med vitt streck.

Nu är det snart jul och då bär det av till Hovfjället med familj och kusiner. Det är skidåkning som gäller för alla andra men själv ska jag sitta i vår stuga hela dagarna och glo mig blind på Arkiv X, Cold Case och dylikt. Jag åker inte skidor, det är tråkigt.

Såg Elizabeth - the Golden Age idag på engelskan. Den var mys. Jag gillar Elizabeth I : >

GOD JUL och vi hörs.

XOXO

p.s. Och så blir det operation i foten den 3 juni i sommar... d.s.

I Was A Fool, Playing By The Rules.

here they are,
The X-Files Keyrules:

1. There is a X-File in everything.

2. Nothing is ever just what it seems.

3. It always gets worse.

4. Everything is random.

5. There is no fear. If there is, we don't feel it. 'Cause there is non.



You all know it's true.

Poem: Rely on me.

Grace is not so far away
even for you.
Willows branches reaches your way
to hold on to.
Baby, you can fall to me if you want.
I'll be here to catch you.
And all the things you said you can't
I will make you do.

You need me and so I need you,
dear, you see.
Anything you want I'll give to you.
All you wanna be.
From every vice and every fear
I'll set you free.
And to every door that keeps me near
you hold the key.
Rely on me.

Tre fotografer.

Två tredjedelar av dessa bilder har varit uppe här innan, men har är de slutgiltliga versionerna (antagligen iaf).
Uppgiften gick ut på att skriva kort om tre olika fotografers stilar och sedan välja en av dem och kopiera dennes stil. Jag valde att kopiera Denise Grünstein.
(för er som av någon andledning skulle läsa min blogg och inte känner mig, så kan jag ju berätta att jag läser foto på gymnasiet.)

Bild 1:
Fotograf: Jag, obviously.
modell: Pernilla (http://crackedbeauty.blogspot.com)
Kläder: mest mina, men leggingsen är hennes.
Redigering: Jag.

Bild 2:
Fotograf: Jag, igen.
modell: Louise
Kläder: min jacka och mina skor.
Redigering: Jag.

Bild 3:
Fotograf: Jag (surprise)
modell: Jag (självutlösaren är min vän)
Kläder: All mine.
Redigering: Jag.

"Maybe it's a X-file!"

Nu var det ett tag sedan jag skrev ett ordentligt inlägg, så här kommer det.

Arkiv X, Arkiv X, Arkiv X.
The only thing on my mind at the moment.
Scully och Mulder är för närvarande mina stora kärlekar och jag och Amanda pratar inte om mycket annat än denna TV-serie.
Det bästa med serien är nog hur bisarr den är, på mer än ett sätt. Självklart så är det ju det gammla vanliga aliens-och-annat-random-bisarrheten, men också det faktum att Scully och Mulder hela tiden ska hålla på och ta på varandra (ni kan ju läsa vår fina msn-konversation här bredvid). Vi förstår inte hur det kunde ta nio säsonger och en film innan de får ihop det på riktigt...

Min mamma hade också kul. Jag hade "Where's Mulder?" som personligt meddelande på msn, och helt plötsligt skriver hon det ni kan också kan läsa här bredvid till mig(ni som kan ert Akriv X förstår det roliga). Men blir jag förvånad? Nej, Arkiv X är ju trots allt mitt och mammas stora gemensamma intresse...

Och så är det ju de härliga kommentarerna som lyser upp tillvaron (jag pratar fortfarande om Arkiv X).

Michelle: - I'm stuck!
Scully: - Can you move?

(klart hon inte kan, hon sitter ju fast!)

xoxo

Spin me around and wrap me up.

När fiktionen känns närmare än verkligheten.
Det är då jag begraver mig i musiken.













det är för många sånger i mitt huvud.

LULLABY.

Prolog

En mörk vinternatt. Det är midnatt och klockorna har precis slagit färdigt. London har nu lämnat 1800-talet bakom sig. Ute på gatorna firar man med raketer i den fallande snön. I ett mörkt fönster sitter en ensam flicka. Hon har ansiktet riktat mot ljuset från fyrverkerierna, men hon kan inte se dem. I hennes verklighet är allt mörker.

Hon har silverblont hår som sträcker sig långt ner över midjan. Hennes hy är vitare än snön som faller från himlen. Hennes klänning är av hög kvalitet och mycket påkostad. Inte för att det spelar henne någon roll. Hon kan ändå inte se den. Allt sådant som är vackert, gör hon endast för sin mors skull. Det finns så mycket som hon inte kan göra för henne, så hon gör det ända hon kan, och är vacker för hennes skull. Så hon åtminstone har något fint att titta på, som gör det mödan värt. Klänningen är svart, liksom hennes sidenhårband och bandet över ögonen. Bandet är obekvämt, men det är ännu en sak som hon gör för sin mor, så hon ska slippa se hennes ögon.

I klart minne har flickan en bild av sin egen reflektion i spegeln, från den tid då hon fortfarande såg. Då hade hon gyllene hår och rosor på kinderna. Men de rosorna finns inte kvar längre. Det likbleka har tagit över helt. Då hade hon vita kläder. Nu är allt bara svart. Endast ljudet av raketerna och hennes mors tysta lidande finns kvar.

Hon lutar huvudet mot den kalla fönsterrutan. Kyla stör henne inte längre. Allt eftersom minnena av hur frosten, isen och snön på gatorna bleknar så blir hon också okänslig för hur det känns. Hennes kropp känner inte särskilt mycket alls längre. Men hennes sinne desto mer.

Hon heter Ladora. Hon är blind och hon är döende.

ADMIRE&DERIDE

I am far away
Even though I stand beside.
I was so alive
But now something’s died.

You beg and plead
For me to come back when I’m gone.
And I fight
And I try so hard to hold on.

I know you know
Where ever I am I need you near.
I feel you feel
I need you where I am when I’m not there.

I am far away
I am in the place I admire and deride.
I was so alive
But since you gave up I’ve only got reasons to hide.

mumA.

När Kajsa och jag egentligen skulle ha gjort flashfilmer på multimedian, så tog vi posingbilder i photobooth istället. Det är mycket roligare. Multimedia är ett sjukt onödigt ämne.

"Det är inte Pablo på bilden längst ner till höger, men jag vet att ni tror det."

MAMMA MIA!

Igår såg jag Mamma Mia.
Det var något av det sjukaste jag sett på länge.
På ett väldigt positivt sätt.
Jag älskar Meryl Streep Y

"Yes, I've been brokenhearted
Blue since the day we parted
Why, why did I ever let you go?"

Mindkiller.

I was left weeping on the roadside.
Silently waiting for the high tide.
And there you were, offering a ride
to a place where I could hide.

My heart was empty, cold and broken.
My mind was filled with words unspoken.

When I needed something to hold on to.
When I had no idea whatever I should do.
When I followed you home I knew.
I could not in my deepest thoughts resist you.

So there's just one thing that you should know.
No matter what, I can never ever let you go.

All I want for x-mas...

Fotade söta Louise på stan.