fredag, maj 23, 2008

Kill My Darling


Know it needs to end
when I run out of reasons
to bother.

And when I ran out again
I knew we were out of love
for each other.

I did care, really.
but then I needed something
to believe in.

Now I walk freely
I'm out to kill my darling.
Just give in.

torsdag, maj 22, 2008

...

En dikt jag skrivit till svenskan i skolan. Hoppas bara min lärare gillar den ;>

Årstider (en sammansättning av västerlänska haikus)

Körbärsblommor som
vajar i vinden som blåst
sedan ni kom hit.

Solen som lyste
och trädets löv var gröna
Ni lovade mig.

Höstlöven faller
från trädet vi stod under.
höll inte ert ord.

Snön som faller på
platsen som varit tom
sedan ni försvann.

fredag, maj 16, 2008

Akilleshäl (storm)

Gissningar och löngner
Hatet som vi glömmer
sakta, sakta, sakta.

Inget är som det ser ut
och när stormen har blåst ut
Akta, akta, akta.

När det är slut och man ångrar allt
Vad gör det då att hjärtat blivit kallt
av åskan i mitt huvud och regnet i min själ
Jag lät dig bli min akilleshäl.

Det slet upp varenda rot
Men jag kan nog stå emot
snart, snart, snart.

Jag vet det var mitt fel
men det var ditt skådespel
underbart, underbart, underbart.

Förlåter aldrig mig själv, du älskade mig.
Jag vet att jag lät min storm blåsa på dig.
Men du vet jag hade ett riktigt bra skäl
Jag lät dig bli min akilleshäl.

torsdag, maj 08, 2008

Close To Bitterness.


I climbed so high that when I fell
I broke every bone
and my heart.
Made of steel to face this hell
And made of stone
every part.

Darling, you're bittersweet, I know.
But it's still allright
not to care.
Darling, you know you have to go
But it's not allright
not to dare.

You move me though you're far away
wonder if it has to be this way
But it doesn't matter anyway
I'm to close to bitterness to ever be okay.

Though you're not here, you're on my mind
Every hour, Every day, all the time.
But don't care if you'll ever be mine
I'm to close to bitterness to ever be fine.

måndag, maj 05, 2008

...

I watched you as you fell
and I was carried by their angelwings.
I watched you fall to hell
and with you I lost all what it brings.

When I had their protection
And you had nothing to catch you at all.
I held on to their affection
And as I did so, I left you alone to fall.

Hated you for what you'd done
But I knew in the end you where the kid.
And my angels had you gone
'cause they loved me more that you did.

söndag, maj 04, 2008

Silence in this hall.

We left our princess on her own
and now we found her damaged.
She's still so small.
But we can tell, she has grown
it made her a little stonger.
But she got hurt in the fall.

With rapiers so sharp pulled out
you tried to divide our storm.
You don't scare us at all.
You can scream and you can shout.
If you damage our girl we will
make sure no one hear you call.

Hush, our mistress is now sleeping
Oh, so peacefully she lies there.
heartbeats through the wall.
and the silence we are keeping
fore now she mustn't wake.
Silence in this hall.

STORMEN.

Okej, här kommer ett inlägg om något som faktiskt hänt (ohmigod) för jag känner mig lite smått tvingad att skriva det. Och det har faktiskt lite med vad min blogg ska handla om i alla fall. Ämnet är STORMEN. Dun dun dun. Eller "the tempest"(som den egentligen heter) av William Shakespeare. Som många kanske inte vet så har jag en svaghet för denne mans pjäser( detta främst på grund av en viss Emilie Autumn), i alla fall de kända så som Hamlet, Romeo och Julia och som sagt, Stormen.

Andledningen till att jag skriver om Stormen är att den just har varit uppsatt på Hipp här i Malmö och när jag var och såg den med klassen blev jag förälskad i den. Särskilt i Ariel. Jag har en himla tur att jag har en mamma som är kulturintressad och är medlem på någon hemsida eller något som lottade ut biljetter till de två sista föreställningarna av pjäsen. Hon vann två biljetter till den absolut sista och som följd av detta så var jag och min pappa och såg den igen igår.

Och jag måste sannerligen säga att den är bättre andra gången än första. Allt man inte fattade då, fattar man nu och man kan ta saker till sig på ett helt annat sätt. Det är faktiskt den bästa pjäsen jag sett. Inte för jag sett så överdrivet många men en del.
Jag tänker inte skriva vad den handlar om så om ni vill veta får ni ta reda på det själva.
Jag hade gärna föreslagit att ni går och ser den men efter som det var sista föreställningen så... to bad. Your loss.

Skulle lagt upp en bild men jag pallar läsa en massa användningsvilkor. Jag har blivit rädd för upphovsrätten (tack björn). Så är det att gå på mediegymnasiet...

och poängen med det här inglägget är: *trumvirvel*
Jag älskar stormen och malmö dramatiska teater.