Okej, här kommer ett inlägg om något som faktiskt hänt (ohmigod) för jag känner mig lite smått tvingad att skriva det. Och det har faktiskt lite med vad min blogg ska handla om i alla fall. Ämnet är STORMEN. Dun dun dun. Eller "the tempest"(som den egentligen heter) av William Shakespeare. Som många kanske inte vet så har jag en svaghet för denne mans pjäser( detta främst på grund av en viss Emilie Autumn), i alla fall de kända så som Hamlet, Romeo och Julia och som sagt, Stormen.
Andledningen till att jag skriver om Stormen är att den just har varit uppsatt på Hipp här i Malmö och när jag var och såg den med klassen blev jag förälskad i den. Särskilt i Ariel. Jag har en himla tur att jag har en mamma som är kulturintressad och är medlem på någon hemsida eller något som lottade ut biljetter till de två sista föreställningarna av pjäsen. Hon vann två biljetter till den absolut sista och som följd av detta så var jag och min pappa och såg den igen igår.
Och jag måste sannerligen säga att den är bättre andra gången än första. Allt man inte fattade då, fattar man nu och man kan ta saker till sig på ett helt annat sätt. Det är faktiskt den bästa pjäsen jag sett. Inte för jag sett så överdrivet många men en del.
Jag tänker inte skriva vad den handlar om så om ni vill veta får ni ta reda på det själva.
Jag hade gärna föreslagit att ni går och ser den men efter som det var sista föreställningen så... to bad. Your loss.
Skulle lagt upp en bild men jag pallar läsa en massa användningsvilkor. Jag har blivit rädd för upphovsrätten (tack björn). Så är det att gå på mediegymnasiet...
och poängen med det här inglägget är: *trumvirvel*
Jag älskar stormen och malmö dramatiska teater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar