Gissningar och löngner
Hatet som vi glömmer
sakta, sakta, sakta.
Inget är som det ser ut
och när stormen har blåst ut
Akta, akta, akta.
När det är slut och man ångrar allt
Vad gör det då att hjärtat blivit kallt
av åskan i mitt huvud och regnet i min själ
Jag lät dig bli min akilleshäl.
Det slet upp varenda rot
Men jag kan nog stå emot
snart, snart, snart.
Jag vet det var mitt fel
men det var ditt skådespel
underbart, underbart, underbart.
Förlåter aldrig mig själv, du älskade mig.
Jag vet att jag lät min storm blåsa på dig.
Men du vet jag hade ett riktigt bra skäl
Jag lät dig bli min akilleshäl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar