This is the real-elvisp-deal.


I have a Happy Place
where I am never alone.
There is love, there is pain
in my Happy Place.
Maybe time don't know where you are.
Maybe you're gonna come around.
I know you know exactly where I am
Maybe I just don't want to be found.
I have a Happy Place
where I am never alone.
But maybe it is all in my head
in my Happy Place.
Jag får seriöst spel på TV-serier. Speciellt gamla. Tittade klart på Twin Peaks igår (har boxen) och jag kan inte direkt säga att jag gillade slutet. Visst, när de skrev/spelade in andra säsongen så hade de inte räknat med att folk skulle sluta titta efter att de löst Laura Palmer-mordet, så slutet var ju inte direkt tänkt som ett SLUT-slut. Vilket gör det väldigt jobbigt för oss som drygt Tjugo år senare tittar på TV-serien och inser att denna hemska och extremt spännande "Cliff-hangern" är det faktiska slutet på historien om invånarna i Twin Peaks. Det som händer i slutet av sista avsnittet är helt otroligt ofattbart och gör mig hemskt frustrerad över att det inte finns mer! Jag klarar inte av det. Fast Cooper är så jävla snygg. Och Audrey är söt. Synd det som (kanske) händer med dem :(




Jag panik-ont i ryggen, men nu är det lov. Egentligen började lovet med en studiedag i fredags för min del, som spenderades på entré/stan med Sara. Handlade inte särskilt mycket.